Jag har sån fruktansvärd dödsångest, flera gånger i veckan. Vad beror det på ?! Jag är livrädd för att dö, dö ifrån mit flicka. Känslan nästan får mig att vilja låsa in mig, bara gå på marken, aldrig mer köra bil.

När allt blir tydligt, när allt uppenbaras, så ångrar jag mig så mycket för allt bråk man har varit med om, alla dumma ord och handlingar. och så den ständiga tanken - tänk om jag dör nu och inte får se min dotter växa upp.

Varför tillåter jag ens dessa känslor ta över. Ingen förstår. Folk skulle bara säga : sluta tänk så där.

Det går inte. Det går verkligen inte.

Såg just en film som grep tag om mig, jag har gråtit mig rödögd. - A little bit of heaven. FY SJUTTON så sorglig.

Den får en att vakna till, inse . Jag behöver såna här filmer för att komma till insikt. Till insikt så jag vet vad som inte borde få ta min tid, fast jag redan vet. Det blir bara så jävla tydligt när jag snubblar över en sån här film.

---

Jag vet att du inte kommer vara den som håller min hand på dödsbädden ...

Vad fan tar du min tid för ?

Du stjäl av mig.